Oj så fruktansvärt det har kokat inom mig idag. Inte egentligen på grund av det sexistiska skämtet personen la upp på fb (jag menar sånt är man ju van med, skämtet var inte heller i värsta laget, men jag trodde bättre om den personen och jag blev bara less och sa ifrån) utan snarare pga personens ignorans, ovetande, blindhet och fortsatta sexism i kommentarerna som följde efter att jag försökte säga ifrån.

 

Summan av det hela är att jag idag har lärt mig följande:

• Sexism kommer alltid att finnas - bara att acceptera.
• Kvinnor och män ser livet på olika sätt,
• det är så alla djur/raser (vad han nu menade med raser??) fungerar, så har det alltid varit och kommer alltid att vara.
• Känner man sig kränkt ska man bara hålla käften, för reagerar man på ett sexistiskt skämt så "gör man saken bara värre" (man får alltså typ ett direkt hot om att samhället bara kommer bli ännu mer sexistiskt om man försöker ändra på hur samhället ser ut för tillfället)

 

Låter detta knäppt i dina öron? BRA! då har du fattat grejjen. Inte konstigt att det har kokat inom mig idag, eller hur?
Han tycker att jag "reagerade starkt" på hans skämt, men om man skulle kolla i vår konversation så kan man se att jag skrev 4 kommentarer, han skrev 8, det var han som reagerade starkt - på att jag sa ifrån.

 

I min sista kommentar (som inte var det sista som sas eftersom han skrev tre kommentarer efter det) så bad jag han att studera Genusvetenskap, eftersom han behöver det. Och på allvar, ALLA behöver genusvetenskap, hela samhället behöver genusvetenskap. SNÄLLA för in det i grundskolan så slipper senare generationer ha sånahär onödiga (och irriterande) diskussioner.

 

Asså symbolen som syns längst ner till vänster på varje inlägg.... vet inte när den kom dit, men den har hängt med länge nu och förstår inte varför!? :O ser ni den efter varje inlägg? vet ni hur jag får bort den? vad är det för nått?

den är sjukt störande på nå sätt...

 

Som ni kanske förstår så har jag inte bestämt riktigt hur jag vill ha min header än... (vilket nog mest beror på att jag inte har nån riktigt bra bild på mig själv, i rött hår, som jag jag vill använda)

men idag testar jag en lite tv-spels liknande iallafall :) får se hur länge den håller!

Nae, nu ska jag äntligen sova tror jag. Har suttit i typ fyra timmar och jobbat på min nya header. Nu får det vara nog! Den kanske ändras imorgon eller senare i veckan eller inom en snar framtid, men detta får duga för tillfället :)

 

 

 

Begravning idag, i Luleå. Idag säger vi ett sista farväl till morbror Sune.

Jag hatar begravningar...visst det är väl fint, men jag hatar det, verkligen, för att jag är så fruktansvärt rädd för döden. Men självklart står jag ut och är där, för att jag vill vara där, för alla som är ledsna. Jag är också ledsen, men det är en annan slags sorg än för Sunes fru, barn och för min mamma och hennes syskon.

Tragiskt nog frågade mamma mig och Anton igår om hur man gör med rosorna man lägger på kistan: "Måste man ansa dem, snygga till dem och kanske göra dem kortare? Eller kan man lägga dem bara såhär? Ni vet ju sånt här bättre än vi, ni är ju mer bekanta med begravningar."  Ja, jag har varit på en del begravningar de senaste åren...Marcus, Jesper och Robins. Idag, som på de andra, är inte jag den närmsta sörjande, och det är en speciell känsla, en stark känsla av maktlöshet. Iallafall för mig, men jag tror det är en ganska vanlig känsla för många.

Tragiskt nog har jag varit på fler begravningar än min mor (om man räknar med dem när jag var liten), och absolut har Anton varit på fler. Ska det vara så? att en 60åring har behövt utstå färre begravningar än en 22åring?

Ja, livet tar oväntade vändningar ibland verkar det som.

 

Idag träffar jag dessutom släkt som jag inte sett sedan jag var barn. Inför det känns det nervöst, lite jobbigt, men samtidigt trevligt. Kommer jag känna igen alla? kommer alla känna igen mig? Mest troligt kommer man få höra många kommentarer om hur stor man har blivit.. (ja, jag har faktiskt också vuxit och blivit ett år äldre för varje år vi inte träffats, precis som ni!) men aja, det är ju för att jag är näst yngst av kusinerna jag får höra sånt.

 

Just nu funderar jag på om jag ska ha klänning eller byxor och kavaj.. jag tror det blir klänning, och om jag hinner så lockar jag nog håret också. Undra om man borde ha med sig ett par svarta klackiskor att ha på sig inomhus och i kapellet. Ska jag ha smink? jag har haft det på de andra begravningarna, men ytterst lite, bara vattenfast mascara. Vi får se hur det blir denna gång, jag har inte bestämt mig än.

Mitt i dessa tankar, som är ganska lätta ändå, så tänker jag på något mycket tyngre.. jag ska se min mamma vara ledsen och gråta idag. Stora starka mamma. Det känns som det jobbigaste just nu, jag vill inte se min mamma gråta, någonsin, men ibland måste man, ibland måste även hon gråta.

 

Hihihi, hittade några balbilder, jag inte sett förut, på internet nån stans. :) Nog känns det som rätt längesedan, och nog har man förändrats rätt mycket, både psykiskt och fysiskt.

btw, har köpt en ny parfym. Blir årets älsklings/sommar/pepp -parfym. Helt underbar är den!

 Vi rötottar måste ju hålla ihop ;)

AHHH å nu vill jag på massa festivaler!!

Detta år SKA bli ett festival-år!

Det är ett löfte jag hoppas jag håller till mig själv. Festivaler är så glada, roliga och energifulla! Har redan kollat in Bränbollsyran i Umeå och funderar på att köpa festival+camping biljett redan nu. Ska kika in några som ligger lite längre bort också. Sen hoppas jag att jag har vänner som vill med mig! annars får jag hitta mig folk som vill med!

Åhh gosh! Jag är så sjuuuukt inredningssugen!! och börjar dessutom bli sugen på att skaffa hus! Då har jag ännu mer att inreda! AHH önskar ibland att jag bara kunde ta en dag och gå på stan och bränna massor av pengar på inredning och möbler! Men den sortens pengar har jag ju såklart inte...

Jag vet att det kanske är dumt att spendera mycket av mina pengar på inredning, på nått så "ytligt", men för mig känns det jätteviktigt. Fånigt nog får jag något slags lyckorus av ett fint, hemtrevligt, lantligt romantiskt, hem. Jag är ingen som behöver ha superdyra designer-saker (även fast det kan vara skitsnyggt, men oftast inte värt pengarna enligt mig), jag köper gärna begagnat, så länge jag tycker det är fint och trivs. Men trots inte dyra saker så blir det ju många beckar små...

Inte för att jag klagar över hur jag har det nu. Jag gillar min lilla tvåa och hur den ser ut. Men drömmen hade varit ett hus som jag kunde inreda precis som jag ville, för att göra det så det kändes hemtrevligt på mitt vis, ett hus jag älskade så mycket att det skulle vara jobbigt att skiljas ifrån - Mitt hem.

Mitt csn för denna månad är redan slut (och jag har fortfarande busskort att köpa).. men jag klarar mig, jag har mitt lilla lilla sparkonto jag tar ifrån. Men helt ärligt så hade faktiskt lite mer pengar på kontot inte skadat för tillfället... (och lite mindre bolån och studielån...)

Men som sagt, jag har det inte dåligt, jag är så lyckligt lottad i livet. Det finns så många som inte ens har en säng att sova på över natten eller ens tak över huvudet.  Men även jag måste ju få drömma.. lite iallafall.