Lovets lycka & olycka.
Har haft två riktigt bra helger detta lov. Först inflyttningsfest hos syrran i Umeå och nu i lördags var jag på vildmarkscampen med hela familjen. Har haft mycket roligt och trevligt! :-) :-)
Dock blev hemresan med bilen inte lika trevlig igår. Ingen kom till skada, men jag har aldrig varit med om dess like.. någonsin. Utan att jag gjorde något började bilens hjul svänga av sig självt. Jag försökte räta upp genom att svänga lite åt motsatta hållet men då tvärsvängde den åt det hållet istället och så ringlade vi fram på vägen tills jag lyckades sakta få stopp på bilen. Ritkigt halkigt tänkte vi. Så istället för 40 som jag körde nyss så körde jag sakta på 2:ans växel, men det hjälpte knappast. Ner för en backe så började hjulen än en gång vrida sig utan att jag vred på ratten eller gjorde något annat. Så jag vred igen åt motsatta hållet och då kände jag att vi skulle börja snurra så jag bromsade och fastnade in i en snöhög. Detta kanske ni tycke låter konstigt. Att jag måste ha kört snabbare än vad jag säger, eller måste ha vridigt mycket på ratten och gjort någon vild sväng. Men nej, jag lovar. Vi körde på en väg, rakt fram, höll låg fart och bilen fick eget liv. Det var otroligt halkigt, måste ha berott på det, men jag som satt bakom ratten kan säga att jag tyckte det kändes som om det var något fel på bilen. För nog har jag sladdat lite förr (i svängar) när det varit halt, osv, men jag har aldrig kännt såhär. De flesta sladdolyckor brukar ju ske i en kurva, och då brukar olyckan vara att man inte kan svänga utan man glider rakt ut i diket. Men att bilen börjar svänga på en rak väg utan att man svänger på ratten är något jag aldrig hört talas om och det är därför jag blev så chockad och Anton blev tvungen att köra hem istället. Det som var konstigt var bilen inte betedde sig på samma sätt efter vi fått lös den ur snöhögen och det är då man säkert tänker att det var jag som lyckades orsaka detdär, och att anton körde bättre än mig. Men vill fortfarande pointera att nej, så var inte läget. Bilen hade ju stått stilla i ett dygn när jag skulle köra vilket kanske gjorde att något hade frusit till eller nått sånt, inte vet jag. Men jag tror inte det bara kan handla om väglaget. För jag tog det försiktigt!
Är fortfarande lite skraj känns det som, men Antons pappa (som kom med sin bil och hjälpte oss dra loss vår bil med en lina) sa att jag var tvungen att fara ut och köra igen, snarast för att inte bli helt skraj och inte våga köra något mer alls. Så jag körde en liten bit igår, från moröbacke och hem, och det gick bra. Här är det nästan bara asfalt överallt, så rädd behöver man ju inte vara.
Iallafall
Efter en veckas lov så kommer jag nu inte ha något liv framöver. Nu börjar verkligheten om. Idag börjar Fysik B, med en 3 timmars lektion, och såhär kommer det se ut nu. Det är väl bara att bita ihop och göra mitt bästa utan att slita ut mig för hårt. I början av terminen gick jag in med inställningen att jag ville få mvg, minst vg i alla ämnen. Nu känner jag att jag blir glad bara jag klarar kursen. Jag orkar inte försöka kämpa för nått högre, G känns jobbigt nog. Men när terminen tar slut så ska jag fira att jag kämpat mig igenom allt, genom att ta en all inclusive resa någon stans i två veckor. DET kommer jag behöva ska jag säga er kära vänner.
Dock blev hemresan med bilen inte lika trevlig igår. Ingen kom till skada, men jag har aldrig varit med om dess like.. någonsin. Utan att jag gjorde något började bilens hjul svänga av sig självt. Jag försökte räta upp genom att svänga lite åt motsatta hållet men då tvärsvängde den åt det hållet istället och så ringlade vi fram på vägen tills jag lyckades sakta få stopp på bilen. Ritkigt halkigt tänkte vi. Så istället för 40 som jag körde nyss så körde jag sakta på 2:ans växel, men det hjälpte knappast. Ner för en backe så började hjulen än en gång vrida sig utan att jag vred på ratten eller gjorde något annat. Så jag vred igen åt motsatta hållet och då kände jag att vi skulle börja snurra så jag bromsade och fastnade in i en snöhög. Detta kanske ni tycke låter konstigt. Att jag måste ha kört snabbare än vad jag säger, eller måste ha vridigt mycket på ratten och gjort någon vild sväng. Men nej, jag lovar. Vi körde på en väg, rakt fram, höll låg fart och bilen fick eget liv. Det var otroligt halkigt, måste ha berott på det, men jag som satt bakom ratten kan säga att jag tyckte det kändes som om det var något fel på bilen. För nog har jag sladdat lite förr (i svängar) när det varit halt, osv, men jag har aldrig kännt såhär. De flesta sladdolyckor brukar ju ske i en kurva, och då brukar olyckan vara att man inte kan svänga utan man glider rakt ut i diket. Men att bilen börjar svänga på en rak väg utan att man svänger på ratten är något jag aldrig hört talas om och det är därför jag blev så chockad och Anton blev tvungen att köra hem istället. Det som var konstigt var bilen inte betedde sig på samma sätt efter vi fått lös den ur snöhögen och det är då man säkert tänker att det var jag som lyckades orsaka detdär, och att anton körde bättre än mig. Men vill fortfarande pointera att nej, så var inte läget. Bilen hade ju stått stilla i ett dygn när jag skulle köra vilket kanske gjorde att något hade frusit till eller nått sånt, inte vet jag. Men jag tror inte det bara kan handla om väglaget. För jag tog det försiktigt!
Är fortfarande lite skraj känns det som, men Antons pappa (som kom med sin bil och hjälpte oss dra loss vår bil med en lina) sa att jag var tvungen att fara ut och köra igen, snarast för att inte bli helt skraj och inte våga köra något mer alls. Så jag körde en liten bit igår, från moröbacke och hem, och det gick bra. Här är det nästan bara asfalt överallt, så rädd behöver man ju inte vara.
Iallafall
Efter en veckas lov så kommer jag nu inte ha något liv framöver. Nu börjar verkligheten om. Idag börjar Fysik B, med en 3 timmars lektion, och såhär kommer det se ut nu. Det är väl bara att bita ihop och göra mitt bästa utan att slita ut mig för hårt. I början av terminen gick jag in med inställningen att jag ville få mvg, minst vg i alla ämnen. Nu känner jag att jag blir glad bara jag klarar kursen. Jag orkar inte försöka kämpa för nått högre, G känns jobbigt nog. Men när terminen tar slut så ska jag fira att jag kämpat mig igenom allt, genom att ta en all inclusive resa någon stans i två veckor. DET kommer jag behöva ska jag säga er kära vänner.
Kommentarer
Trackback
