Messed up head

Har börjat skrämma mig själv på sistone.
Vet inte ritkigt hur jag ska förklara det, men det bästa sättet är väl att säga att jag inte litar på mig själv...  Känns som om mitt minne har börjat svika..Det är skrämmande. Det är inget jag gör medvetet. Jag måste, nästan som en tvångstanke, alltid kolla om jag verkligen gjorde dedär sakerna jag skulle göra. Som tex låsa dörren, släcka ljusen och låsa cykeln..
När jag kom hem från gymmet i tisdags, klev jag av cykeln, gick in i lägenhetshuset, träffade en man på väg in i hissen och medans jag åkte upp började jag tänka: "Låste jag verkligen cykeln? Joo.. eller? kanske inte, jag tänkte aldrig på att jag gjorde det..". Låsa cykeln gör man ju automatiskt så man borde inte ens behöva tänka på det! Men jo, jag tänkte och började få lite panik och kände att jag var tvungen att åka ner igen och kolla om jag hade låst den. Så jag tryckte direkt på BV och åkte ner, träffade samma man på väg ut ur hissen (han måste ju ha tänkt att jag var knäpp i huvet!), bara för att upptäcka att JA, jag hade låst.. som alltid alltid alltid.
När jag cyklade hem från jobbet igår så tänkte jag hela vägen hem, trots att jag hade bockat av checklistan och kollat igenom den flera gånger,: "Låste jag entrén, driven? stängde jag av strömbrytarn, drog jag ut sladden till fritösen?, låste jag kassaskåpet?, larmade jag?, LÅSTE jag!?" Jag blev tvungen att verkligen säga, högt och tydligt, till mig själv: "Du slog in siffrorna till larmet, du hörde ju hur larmet gick igång och du såg ju till och med hur låset for in i väggen då du vred om nyckeln!! Skärp dig!"  Resten av kvällen tänkte jag fortfarande på samma saker och hade lite smått panik i bröstet.
Då jag och anna var på folkparken för några helger sedan så var jag tvungen, även fast jag vet att det var det sista jag gjorde innan vi lämnade lägenheten, böja mig mot anna på dansgolvet och skrika "Släckte vi ljusen!? Är du säker!?" och istället för att fara hem(som då var hos mami&papi) kände jag att jag var tvungen att gå till getberget först för jag var livrädd att det kanske bara var aska kvar av lägenheten..
Ja.. där har ni några exempel på hur jag börjat misstro mitt minne..
Fyfaaan... och inte nog med det så har min förra "vän" magkatarr börjat komma på besök. Lovely..

aja, lite tråkigheter måste man väl ha i livet ibland.. önskar bara jag visste vad som fått mig att bli såhär i skallen. haha eller vad man nu ska säga.

Du blir alltid så bra på bilder, Stina! :)

Asså Stina! Det är exakt så för mig också. Det är asjobbigt!