Kärlek. Kan det verkligen gå så långt att man är helt vilsen i en person. att med bara ett ord kan den personen få en så ledsen men smtidigt med en enda rörelse, få en så glad? att allt den personen gör, hur den mår och hur den tänker påverkar sitt psyke nästan mer än vad sin egen kropp gör. att man kan ha så ont, i verenda kroppsdel, verenda nerv för att man älskar den så. att man aldrig vill sluta slåss för den. att man står ut med allt för den personen. Man har alltid den personen i tankarna och aldrig, om ens för en lite stund, har man nångonstans att låta tankarna fly.
 Hur kan man vara så beroende av någon, utan att ens veta om det? och om man vet det, vad kan man göra åt det?