någon har bestämt hur kärlek ska gåtill
ibland minns jag och då känns det.
speciellt nu när det var ett år sedan jag grät tills jag vek och nästan spydde. det har bara hänt att jag gråtit så mycket två gånger i mitt liv. Tur att jag hade min syster i den stunden. Det känns så fånigt att jag fortafarande ibland tänker på det. Det är inget jag vill göra, det bara kommer ikapp mig ibland. önskar det kunde sluta. Mår ju så bra nu, är lycklig. så önskar detdär små tankarna kunde sluta komma tillbaka.
varför skriver jag om det egentligen? antar det känns bättre sen.
Kommentarer
Trackback
