All the things I feel I need to say, I can't explain in any other way.
Jag har räknat ut att jag inte bara blir helt ensam ikväll, utan också att jag kommer missa allt roligt borta i piteå. Alla ska dit, Alla Ska dit. Jag visste inte att det skulle riktigt bli så här när jag spenderade alla pengar på peace&love. Men nog var det värt det. För pdol tycker jag ändå verkar som en lite större stadsfesten vilket jag tycker låter.. hmm.. nja...
Så jag har ju som själv valt att inte lägga pengar på det så den enda jag kan skylla på att jag blir ensam är mig själv. Men varför känns det så jobbigt för då?
Funderar på att fara och träna ikväll, men gymmet stänger ju nio så.. resten av kvällen? Ska lägga mig tidigt tror jag, riktigt tidigt. Jag vill inte vara vaken fånigt nog. Om det finns nått jag borde tänka på så vill jag ändå inte göra det, även om jag antar att mina drömmar kommer vara konstiga, som drömmen inatt.
Helst skulle jag vela festa, så man får vara glad och glömma allt för ett litet tag.. Se en film med familjen kommer inte rädda min kväll tyvärr.. Jag förstår inte varför jag är så känslosam just nu, eller kanske förstår jag anledningen men vill inte erkänna den och önskar bara att det kunde försvinna. Och varför skriver jag allt här? Vill jag att ni ska tycka synd om mig? -nej. faktist inte. Jag känner bara att jag måste få skriva av mig och känna att det kanske ändå har nån betydelse på nå sätt. Hur nu bloggen kan ha någon betydelse men..
Anna bad mig igår följa henne och Isabelle dit idag. Är glad att folk verkligen vill ha med mig, men blir ändå ledsen av att behöva tacka nej. Har redan bestämt mig nu och då är det svårt att ändra inställning på nått sätt. Känner att jag verkligen inte vill vara där, men just nu känns det även som om jag inte vill vara nån annan stans i världen än där. Fast jag skulle inte orka, inte orka tänka, inte orka bry mig, inte orka vara med, inte orka se.
Hur kan detta betyda så mycket för mig? Det är bara en festival, bara en helg for god sake! Önskar verkligen att jag bara kunde släppa allt, sluta bry mig så jävla mycket, sluta vara så rädd. Trodde faktist inte jag skulle känna riktigt såhär när helgen kom. Trodde faktist inte det skulle vara en sånhär big deal, men det är det, men jag vill skita i det. Inte för min skull..
Så varför skriver jag detta? -Det är min blogg och jag vill skriva av mig. Jag tvingar ingen att läsa det så jag hoppas de som är ointresserade inte gjorde det heller.
Nä nu måste jag torka tårarna, skärpa mig och för en stund sluta känna.
Min mage kurrar och jag vet att den behöver frukost :-P
Puss på er alla! Och ni som ska till pdol, ha det fantastiskt roligt! :-D
Så jag har ju som själv valt att inte lägga pengar på det så den enda jag kan skylla på att jag blir ensam är mig själv. Men varför känns det så jobbigt för då?
Funderar på att fara och träna ikväll, men gymmet stänger ju nio så.. resten av kvällen? Ska lägga mig tidigt tror jag, riktigt tidigt. Jag vill inte vara vaken fånigt nog. Om det finns nått jag borde tänka på så vill jag ändå inte göra det, även om jag antar att mina drömmar kommer vara konstiga, som drömmen inatt.
Helst skulle jag vela festa, så man får vara glad och glömma allt för ett litet tag.. Se en film med familjen kommer inte rädda min kväll tyvärr.. Jag förstår inte varför jag är så känslosam just nu, eller kanske förstår jag anledningen men vill inte erkänna den och önskar bara att det kunde försvinna. Och varför skriver jag allt här? Vill jag att ni ska tycka synd om mig? -nej. faktist inte. Jag känner bara att jag måste få skriva av mig och känna att det kanske ändå har nån betydelse på nå sätt. Hur nu bloggen kan ha någon betydelse men..
Anna bad mig igår följa henne och Isabelle dit idag. Är glad att folk verkligen vill ha med mig, men blir ändå ledsen av att behöva tacka nej. Har redan bestämt mig nu och då är det svårt att ändra inställning på nått sätt. Känner att jag verkligen inte vill vara där, men just nu känns det även som om jag inte vill vara nån annan stans i världen än där. Fast jag skulle inte orka, inte orka tänka, inte orka bry mig, inte orka vara med, inte orka se.
Hur kan detta betyda så mycket för mig? Det är bara en festival, bara en helg for god sake! Önskar verkligen att jag bara kunde släppa allt, sluta bry mig så jävla mycket, sluta vara så rädd. Trodde faktist inte jag skulle känna riktigt såhär när helgen kom. Trodde faktist inte det skulle vara en sånhär big deal, men det är det, men jag vill skita i det. Inte för min skull..
Så varför skriver jag detta? -Det är min blogg och jag vill skriva av mig. Jag tvingar ingen att läsa det så jag hoppas de som är ointresserade inte gjorde det heller.
Nä nu måste jag torka tårarna, skärpa mig och för en stund sluta känna.
Min mage kurrar och jag vet att den behöver frukost :-P
Puss på er alla! Och ni som ska till pdol, ha det fantastiskt roligt! :-D
Kommentarer
Trackback
