Idag har jag haft tända ljus hela dagen, som alltid när någon gått bort. Igår somnade min morbror in, endast 59 år gammal. Blodcancer säger mamma, nått han har haft länge och kämpat med men ändå hållt stabilt. Nu fanns det inget mer att göra, cancern vann.

Det var längsen jag träffade min morbror, säkert nära tio år sedan. Men jag har minnen från barndomen då vi träffade vår släkt oftare. Somrarna i Svartbyn.
Det är alltid ledsamt när någon dör. Jag tänker på Berit, mina kusiner och kusinbarn, och på min mamma som har förlorat en av sina bröder. Men jag känner inte riktigt saknad eller tomhet, men jag önskar nästan att jag gjorde det, för då hade jag inte kännt det jag gör nu - ånger. Ånger över att vi inte träffades oftare, för jag minns ju att du var en sån snäll och god människa, du var ju ändå min morbror.

Vila i frid Sune.