Att känna saknad.
Vet inte varför jag reagerar så, men ibland kan jag bara få så sjukt ont i kroppen. Jag menar en slags psykiskt smärta av att jag verkligen saknar vissa människor. Känner ni igen er? är det någon mer än jag som brukar kunna känna så?Det finns vänner jag tappat kontakten med, inte sett på riktigt länge, vänner jag aldrig hör av. och jag saknar dem, otroligt mycket. Jag kan bli så sjukt ledsen av att tänka på det ibland. För oss alla går tiden framåt, att vi förändras helatiden och väljer olika vägar är oundvikligt. Samtidigt så kan det vara så enkelt som att bara ta upp telefonen och ringa, men det tar samtidigt emot. En del kanske man inte haft den relationen med, en del kanske det känns för jobbigt att bara ringa, man vill ha mer. Jag vill ibland gå bak i tiden och få uppleva relationerna när dem var som bäst. För det är inte alltid samma sak som att träffas och umgås idag. Jag saknar känslan dem gav mig. Ibland undrar jag hur länge jag varit utan dessa personer. Jag kommer typ inte ihåg. det kan kännas som flera tusen år sedan, även om det (uppenbarligen) inte var det. Men samtidigt kan det kännas som inte alls så längesedan, även om det var det. När man saknar så blir tiden lite ut och in känns det som. Ska jag nu och i livet framåt vara utan dessa vänner nära? oavsett om man tar upp kontakten igen, så blir det ju aldrig som förr. Ingenting kan bli som förr. Och det är väl samtidigt inte det jag vill. Jag vill ha både och, då och nu.Jag är så glad att jag har mina nära vänner jag har idag. Dem skulle jag inte vela vara utan heller. Jag önskar bara jag kunde få ha alla på samma gång. Typ samla alla jag någonsin kännt bra till ett och samma rum och bara få umgås, och sen ta en dag i sänder att få umgås på tu man hand med var och en av dem.Okej, jag vet inte hur jag ska avsluta det här inlägget. Vet inte om det finns något slut alls på de här känslorna. Att sakna någon betyder ju att denna gjorde en verkan i ditt liv, en bra verkan, att den för dig är viktig. Men ändå så känner jag bara, att det är så ledsamt att sakna.
Kommentarer
Trackback
