oj, vad ska man säga. Idag är den den 17 december. För ett år sedan, ungefär denna tid, miste du livet. Jag hade kännt dig i fyra år, dock inte så bra som jag nu önskat att jag gjort. Jag trodde inte tiden skulle ta slut så fort. Jag trodde, att om jag och Anton höll ihop och även du och Emmy, att vi skulle ha hela livet att lära känna varandra bättre på. Fara på fler resor tillsammans, åka på fler skoteräventyr tillsammans - vi fyra skulle uppleva mycket tillsammans, tänkte jag. Emmy miste sin andra hälft den dagen du dog, Rickard och Rasmus miste sin storebror, dina föräldrar miste en son, Anton och hela familjen Holmlund miste en god vän och familjemedlem, Nemo miste sin största förebild, och jag miste alla chanser att lära känna dig bättre. Idag tänker jag på dig och alla dem som stod dig nära. Du ska veta att du lämnade efter dig ett tomrum och en stor saknad, Robin.
