och nu ska man försöka sova
vet att jag måste gå och lägga mig. men jag vill inte. inte förrän allt känns bättre igen. inte förrän vi kan gå tillbaka i tiden ett dygn och förändra det som hänt.
Jag ska till jobbet imorgon. Känns inte tillåtet för mig att vara ledsen, det är inte min pojkvän som omkommit. Men han var en vän, han var en viktig medlem i min ena familj. Men uppmärksamheten, tröstandet, kärleken och omtanken ska till de personerna som behöver det som mest, till Emmy och till Robins familj. Men jag blir sälvklart väldigt varm i hjärtat av alla som bryr sig och hör av sig till mig och Anton. Tack♥
Jag känner inte för att fara till jobbet.. jag ska försöka se hur det går, men kommer gråtattacker så far jag nog hem. Känner egentligen inte för att vara hemma heller. Vill bara stirra in en datorskärm eller tv-skärm och låta tiden springa iväg.
Kommentarer
Trackback
