En elegi för alla sorger den där hösten handla om.
Vad upprivande dagar det har varit de senaste dagarna, men kanske inte för mig så mycket, men för några som står mig nära. Martinas bror är hittad. Efter nästa fyra år. Tankar virrvlar i luften. Saknar Martina så mycket, skulle så gärna vela ge henne en kram. Tårar har fallit för dig och dina föräldrar, jag tänker på er helatiden. ♥
Har även varit två jobbiga veckor för några andra som står mig mycket nära. En av Antons kusiner omkom för två veckor sedan i en tragisk olycka. Det gör ont i hjärtat att se folk omkring sig ledsna, utan att kunna göra något åt det. Har försökt trösta Anton lite, men det är svårt att trösta någon som inte visar så mycket, säger så mycket eller ens gråter. Det är begravning nästa fredag. Hatar begravningar, men vill ändå väldigt gärna vara där. Jag vill finnas där för Anton, hans familj och släkt. Jag vill trösta. Och jag vill få gråta lite även jag. Jag kände inte Jesper, men jag hade träffat han, pratat med han och umgåts juldagen med han. Även om det bara handlar om en dag, så vet jag vem han var, hur han såg ut, hur trevlig han var och hur mycket han betydde för Antons familj.
Har inte några superroliga veckor framför mig. Tyngden av sorg och saknad plus en massa jobb. Får försöka längta till de få ljusa stunderna som kommer dyka upp. Som när Martina & Amanda kommer hem igen, och när jag ska till stockholm och hälsa på syster & se Britney Spears i globen.
Ja, livet har visat sig inte lätt,
men var det ens meningen det från första början?
Har även varit två jobbiga veckor för några andra som står mig mycket nära. En av Antons kusiner omkom för två veckor sedan i en tragisk olycka. Det gör ont i hjärtat att se folk omkring sig ledsna, utan att kunna göra något åt det. Har försökt trösta Anton lite, men det är svårt att trösta någon som inte visar så mycket, säger så mycket eller ens gråter. Det är begravning nästa fredag. Hatar begravningar, men vill ändå väldigt gärna vara där. Jag vill finnas där för Anton, hans familj och släkt. Jag vill trösta. Och jag vill få gråta lite även jag. Jag kände inte Jesper, men jag hade träffat han, pratat med han och umgåts juldagen med han. Även om det bara handlar om en dag, så vet jag vem han var, hur han såg ut, hur trevlig han var och hur mycket han betydde för Antons familj.
Har inte några superroliga veckor framför mig. Tyngden av sorg och saknad plus en massa jobb. Får försöka längta till de få ljusa stunderna som kommer dyka upp. Som när Martina & Amanda kommer hem igen, och när jag ska till stockholm och hälsa på syster & se Britney Spears i globen.
Ja, livet har visat sig inte lätt,
men var det ens meningen det från första början?
Kommentarer
Postat av: Kajsa
Om du vill så finns jag bara några meter bort. Men det hopps jag att du redan vet. ^^
Ta hand om dig. <3
Trackback
