När det inte går sin väg.

jag hatar hatar hatar hatar hatar när saker går i kras och jag inte kan fixa det på en gång på nått sätt. Får jag för mig att göra något, då måste jag göra det, då vill jag verkligen göra det. Jag får som en slags gnista i mig som taggar mig så mycket. En känsla som säger mig att "du måste göra detta, detta gör dig glad"! Och sätter nått stopp för det, att planen ändras eller går i kras - då kan jag verkligen bli ledsen..
Idag har två planer jag verkligen sett fram emot blivit ändrade och planen för att rädda mig själv så jag inte skulle känna mig så nere -den gick i kras.
Nu vill jag bara ligga ner och gråta. Jag vill inte prata inte höra och inte se. Jag försöker helatiden hitta något att skylla på. Att veta att det var mitt eget fel - det hatar jag.. jag tror det är den känslan som gör mig så illa till mods.
(Visst, att jag är så nedstämd just nu kan också ha lite att göra med att jag jobbat 5 dagar i sträck ca 10 timmar åt gången och inte sovit nå bra. Är skitrött och slut i hela kroppen och även lite irri från jobbet.)


Men att jag kan bli så ledsen och arg för nått så himla litet det är otroligt fånigt, jag vet!
Men det där är väl bara ett speciellt personlighetsdrag jag har. Det är väl helt enkelt sån jag är. En bit av mig.


förra sommaren. Foto: julia



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0