Martina sa till mig en gång att jag inte ska oroa mig för mycket. Antar att hon menade det för att det är jobbigt att vara orolig. Vissa säger att det man inte vet -skadas man inte av. Jag tycker inte det är sant. Jag är rädd för det jag inte vet. och jag har ont för att jag ständigt är rädd. Att bara ana är smärtsamt.
Visst.. Jag är hur glad som hälst. Jag älskar mitt liv. men jag kan väl fortfarande vara rädd att allt är en dröm? att jag ska vakna upp en morgon och inse att allt jag har kämpat för är försvunnet.
samtidigt känns det fel att jag känner såhär när det är så många andra som har så mycket större saker att må dåligt över. Känns som om jag egentligen inte borde ha något att säga till om. Man känner sig verkligen som en vek skit när man tänker på vad vissa faktist behövt genomstå.
Aja, det var bara lite tankar jag hade för tillfället.

Imorgon är det Galtis och jag längtar :-) anton kommer hem snart hoppas jag för jag har lovat att vänta på han med att handla. Blev inge matteräknande idag efter skolan. Jag har istället lagt fram alla kläder jag ska ha imorgon och jag var även tvungen att klättra över ett berg med bråte i garaget för att få tag på mina brills.
Aja, nu har jag inte så mkt mer att skriva faktist.
vi ses♥